Jag är sjutton år,
jag har gråtit över saker ingen annan kan förstå.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra med åren,
Alla dem åren som jag ska vandra runt på denna jord.
Min framtid äro ett planlöst kaos.
Min rädsla är att misslyckas, men jag är räddare för att lyckas..
Att slängas ut i en värld jag inte känner.
Men livet står nu still.
Jag sitter på en buss,
Tittar på min egen spegelbild i fönstret.
Allt är ett utryck löst Ansikte,
Med en lugg alldeles för lång..
Mina Blåaögn har mist sin klara färg.
Jag känner inte dem ögon som tomt
stirrar tillbaka på mig.
Mina tankar studsar i samma takt som mitt hjärta.
Jag är sjutton år och jag känner till ordet smärta..

Tillägnad en flicka i min närhet.

Hanna Anderssonen.