Idag sprack det för mig.
Mamma fick ta hand om mig.
Tero fick höra mig storböla i telefon.

Jag mår helt enkelt piss nu.
Om jag kunde förklara varför
skulle livet vara en gnutta lättare.

Imorgon ska jag till Tero,
ska försöka spy upp lite av
allt det jobbiga..

Som han själv sa,
Man kan inte alltid var tuff,
man måste släppa ut allt ibland.

Jag är bara så otroligt
trött på att alltid ha ont någonstans,
trött på att alltid analysera sönder varje
jävla tanke...
Trött på min egen närvaro helt enkelt.

Om jag bara kunde rycka på axlarna
och gå vidare i livet.
Suck, vad mycket lättare allt skulle bli.

/ Hanna Andersson.