Skrev lite idag,
dock ej färdig ännu.

Det är mörkt på Busstationen,
endast en ensam buss vars solgula
lampor gör ett tappert försök att tränga
bort det tätta mörker som håller på
att ta över våran kväll.
Glashytternas väggar slog sönder
i fredagsnatt av några uttråkade barn..

Dom stora trädens löv har sakta med
säkret börja bilda ett lapptäcke över
den gråa asfalten.

Den stora vita, med dem svarta
visarna går komiskt nog rätt..
Tiden slår snart midnatt..

Här sitter jag, mitt i denna
olustiga tavla. Som på något
sätt ska förmedla en smak av höst.

Något tungt och svart har svalt
mitt hjärta och själ..
Tårar och Skratt går hand i hand..
Om jag ändå kunde förklara,
Kanske skulle världen bli en
nyans ljusare då..
Men dem rätta orden vägrar
mina läppar att uttala.

Hanna Andersson,