Ödet.
Det är ganska läskigt.
Folk, vars liv man tror ska gå åt helvete
är oftast dem som lyckas..

En pojke gick i min klass,
han försvann när vi började fyran..
Han var en bråkig pojke,
jag kommer ihåg när han bråkade
med fröken om allt och ingenting..
Han blev märkt som ett strulbarn,
du vet ett barn som får skäll även
om det inte var hans fel..
Han hete Tony, han flyttade när vi började fyran..

Jag har inte tänk på honom sedan dess,
läskigt hur folk egentligen bara kan försvinna?

Men i alla fall,
Jag hörde rykten om honom medans jag gick
på högstadiet.. Han hade börjat sjunga?
Men det gjorde ju alla, så jag la inte ner någon djupare tanke på det..

Nu, när jag går i gymnasiet har denna lilla pojke
blivigt något större än alla oss andra som gick på herrhagen som barn..
Han har vart förband åt Ken ring, sjungt på våra karnivaler..

Jag blir så jävla imponerad.
Att redan som ung gör något som man älskar,
att våga satsa på något som man själv tror på.
Det krävs mycket mod för att våga sånt,

Kolla hans hemsida :)
www.tonyejremar.se

/H,