Hjärtslaget var jag otroligt opepp på,
men när jag fick träffa lilla syster blev jag glad igen..

Hon är den allra bästa människan i världen,
jag var ledsen när jag vaknade imorse..
Men hon får min ändå att le igen.. Fan vad jag älskar henne..

Vi ligger där på golvet och ska träna hjärt och lugn räddning.
Hon rycker och sliter i mig, eller som det kallas *stabilt sidoläge* ;)
Sen ser jag bara hennes glada ögon, jag börjar fnittra..
Tillslut rinner tårarna och jag kan inte sluta skratta..

Jag och min syster har alltid varit nära varandra,
men vi har blivigt mera självständinga..
Vi bor inte lika mycket tillsammans längre,
både positivit och negativt...
Hon har blivigt äldre, att jag inte längre är den
högsta på hennes lista gjorde ont i en början..
Jag är inte längre världens bästa syster..

Men idag fick jag se min riktiga lilla syster,
inte många känner henne som så..
Hon är den ända som kan få mig skratta
så där riktigt jävla lyckligt...

Ett liv utan henne är inget liv,

/H,