Linus släppte av mig på busstation.
Trots att jag så många gånger förr
vart på busstation så kändes det konstigt ikväll..

Inga fyllon på bänkarna utanför väntesalen,
inga fjortisar som hängde i väntesalen.
Tanten som jobbar på pressbyrån
stod inte alls och rökte utanför utan
hade stängt ner och det var släckt..
Sjävklart var ju detta,
eftersom klockan ändå var runt
tio i elva.. Men det kändes ändå
ovanligt tomt även fast klockan
var så mycket..

Gick bort åt mot min station,
när jag såg ett välkänt svart krull
i en av kurerna..

Abdi!
Min gamla klasskamrat från
lektis till nian.
Han skulle också till Oxelösund.
Var länge sen jag skrattade så
mycket som jag gjorde på
den här bussresan hem..

Så många sjuka minnen.
Att han fortfarande var lika
glad och naiv till livet. Trots
att han inte alltid haft det så lätt
gjorde mig varm i hjärtat..

Han berättade att han hade tänkt
på att han, jag, Line och Eve skulle
sätta oss på en bänk i skogen
och bara prata minnen en hel natt..

Det skulle jag verkligen vilja göra.

Fem veckor kvar till lovet,
nu kör vi!

Sov sött!

/H,